Quentin Jack, 13 år är idag hyllad i USA för sin hjälteinsats som räddade livet på hans 2:åriga lillebror. Det var i förra helgen som Quentins mamma och hennes kille bråkade om otrohet som pojkvännen fick nog och drog fram ett vapen. Quentins gravida mamma blev skjuten två gånger och dog omedelbart. När vapnet sedan riktades mot Quentins lillebror kastade sig Quentin över sin bror och tog emot 2 skott i ryggen. Även Quentins två andra bröder blev skjutna innan pojkvännen sköt sig själv. Nu vårdas alla bröderna förutom Quentins 2:åriga lillebror på sjukhus för sina skottskador, men Quentin har livshotande skador och är förlamad från ryggen och nedåt.
Det är givetvis mycket hemskt att något sånt här inträffar och tyvärr är det inte ovanligt i vår tid att dessa saker händer. Quentin hyllas som en hjälte, och med all rätt. För att vara tretton år och utan att tveka kasta sig i vägen för 2 kulor är en bedrift som inte många människor skulle våga, ung som gammal. Man kan säga att: jag hade gjort samma sak i det läget, men när det väl händer och du står mittemot någon som kan göra slut på ditt liv på en sekund så tror jag att man är ganska skakis och mållös. Förhoppningsvis överlever Quentin, men han är förlamad och troligtvis kan han aldrig bli riktigt återställd igen.
Men sen frågar man ju sig varför en människa kan gå så mycket över gränsen och skjuta på oskyldiga barn? Hur tänker man då? Jag skulle aldrig kunna föreställa mig att döda någon i min familj eller närhet, hur mycket man än tycker att man hatar personen på grund av någonting. Visst, jag önskar att mina småsyskon ibland bara försvann eller på något sätt lärde sig att bete sig som normala människor på grund av deras tjut, lekar och påhitt. Men dom är fortfarande mina syskon och när det kommer till kritan skulle jag aldrig vilja skada dom eller önska dom ur livet. Jag undrar om mannen ångrade sig efter dödsskjutningen och därför sköt ihjäl sig? Eller om han bara sköt sig för att slippa ta konsekvenserna, hur som helst så är inget av det rätt sätt.
Vad ledsen man blir när sånthär händer. Jag tycker så synd om de som blir utsatta för liknande händelser, det är ju någonting man måste bära med sig resten utav livet. Han som sköt barnen och sin flickvän måste nog ha några allvarliga psykiska problem, eftersom en normal människa inte skulle ha hjärta att göra så. Han hade nog inte kunnat leva med sig själv, och veta att han har mördat sin gravida flickvän och hennes barn. Sådana som han borde verkligen inte gå lösa.
SvaraRadera